Du är en av dem - en av dem tusentals människor som har lyckan att stå allra, allra längst fram. 
Du är också en av de tusentals som köat allra längst, så det är du värd. 
Du står tryckt mot staketet. Det gör fruktansvärt ont.
Jag är också en av dem.
Jag sluter mina ögon, bara för att få känna efter.
När mina ögon öppnas igen blickar jag bakåt. Jag står verkligen längst fram. 

I varje kropp har energi för en hel värld samlats.
Ingen vet när de första tonerna av Noise ska dra igång. 
Den spänningen att inte veta - gör det möjligt för våra kroppar att samla ännu mer energi.
Hur får den plats?
Det gör den ju inte. Därför håller du på att explodera.
Vi känner alla detsamma.
Vi smittas av varandra. Våra kroppar blir ännu mer laddade.
Hela arenan väntar på att få explodera.

"Wir Wollen Tokio Hotel! Wir wollen Tokio Hotel! Wir wollen Tokio Hotel!"
"Tokio Hotel - Tokio Hotel - Tokio Hotel - Tokio Hotel - Tokio Hotel"

Hjärtslagen dunkar i mitt bröst.
Hårdare och Hårdare
Även om det inte är möjligt höjs volymen yttligare - för nu -
nu hör vi alla samma slag. Det är hjärtslagen av Humanoid City.
 Våra slag stärks.
Energin fortsätter att laddas i väntan på att explodera.
- Vi hör en välkänd robotröst "Tokio-Hotel... H-u-m-a-n-o-id"


De första tonerna av Noise fyller arenan. Längs kinderna rinner tårar. Jag har världens största leénde.
 ...trumslagen slår igång.
Ägget öppnas. Tom springer in. Georg springer in.
allt i samma sekund
Arenan exploderar.

Bill springer in.
Som nya krafter sköljer en ny våg genom arenan fram. 

(Han är vacker. Så fruktansvärt vacker.
Jag är världens lyckligaste.)

Explosionen bröt vårat skal, vårat skydd. Känslorna får nu strömma fritt.
Det fortsätter strömma. Det tar aldrig slut.

Jag tittar på Bill.
Jag tittar på bandet.
Lyssnar.
Jag tittar på mina vänner brevid mig.
Lyssnar.
Till sist blickar jag ut över det stora havet av människor bakom mig. Blicken följer läktaren. 
Kamerahavet och alla dessa lysande färgrör dansar genom arenan. Jag ser Livet. Energin
Åter igen, lyssnar jag.

Bill tar första ton. Börjar sjunga.
Det gör vi med.
Vi sjunger tillsammans. 

För några sekunder sluter jag mina ögon.
försöker nypa mig i armen.
Jag öppnar ögonen.
Det är en sann dröm




(Jag förstår inte.. var jag och Charlotte på den konserten? Hur sjukt det än låter: Ja.)