Känslan som sprider sig kroppen, alltså. Fan, det går inte. Så mycket känslor. De slutar aldrig imponera på mig.
Det är så vackert alltihopa. Och speciellt Bill, så fruktansvärt vacker. Och hans röst, herregud. Det finns ingen röst som kan beröra mig så mycket som hans. Både när han sjunger och när han pratar. Hela jag ryser.

När han sjunger rör han mig ända in i själen. Det känns i hjärtat, på riktigt. Det gör ont, krampar, samtidigt som jag känner mig så jäkla lycklig.
Jag känner ett behag och ett lugn som ingen annan människa kan få mig att känna. Och dessa pirrande fjärilar, de trivs och de blir bara fler och fler.

Och för den delen.. Många människor som bara pratar, de är bara en massa tomma ord. De tränger inte in. Men Bill, Bill.. Vad han påverkar. Jag blir så berörd. Jag lyssnar, tar in, minns.

Hans röst är så harmonisk.

Det är så mycket mer än bara ett grymt band vid namn Tokio Hotel.
Det är så mycket mer än bara en människa.
Det är så mycket mer än bara fyra killar och musik.

När jag ser sådant inser jag verkligen vad som är viktigt i livet. Kanske låter konstigt, men jag får en sådan insperation till att lyckas. Att vilja kämpa. Allt blir så värt.

Fina, fina killar. Tack för allt. Vad vore jag utan er?

Åh, vad jag älskar att bo i stan! Fick för mig att jag blev sugen på jordgubbar och då är det bara att traska ut på gatan och du har dem i handen efter 5 minuter, om det var hemma däremot haha ja då har antingen
1. Bussen slutat gå
2. Affären stängt
Men varsegod, du kan också gå till Shell. Det tar två timmar..











Och dessa jorgubbar var tamefan sjuka. Men man blir väl vad man äter, som Anna sa. Eller så blir maten vad den blir uppäten av. Jag vet inte.

ANNA HÄR!

Jag våldtar Johannas blogg.. sikken fining.

ääääsh.. johanna får tillbaka dig nu. du va inte lika bra som min blogg. sry.

Annibananiii och Johannabananiiii sitting in an treeeeeeeee.. Nee.. Är i lägenhet i stan med min fine vän och har nyss käkat en god kycklingsallad. Inne Anna dock, hon valde Pirogerna och Maraboun, PFFT... Hon vet hur man suktas den dära. Fast min sallad slår allt.

Förutom den där Maraboun...



För övrigt har vi vandrat runt på stan tills bena gett vika, ungefär.. Lämnat in ett tusen cvn (Läs: 6) och det känns bra att äntligen fått det gjort.
Ciao!

En väldigt mysig dag med Jenny och Rebecka. Promenerat runt Djurgården i det härliga vädret och varit ute i flera timmar. Nu väntar middagen och slänger väl in en liten hälsning här ifrån.. sweetnes1

LÄGENHET I STAN JUST FOR MEEEEE-EEEE, WOHOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO!!!
Förhopppningsvis kommer ni någon gång förlåta mig för dessa bilder hehehe....

LUNCH, LUNCH, LUNCH.. VAD FAN SKA MAN ÄTA TILL LUNCH? En bra jävla fråga det!

Igår var vi och firade Anna som nyss fyllda 23 år, grattis grattis vännen!
Vi åt på en asiatisk restaurang med Sushi och Kinamat, omnomnomnom! Tänkte slänga in ett par bilder från middagen, där bland annat min lugg kände friheten att leva glatta livet.

(Om någon av er som var med igår har bilder från kvällen får ni jättegärna skicka dem, min kamera (eller dator, jag vette fan..) kände för att radera mareoteten av alla bilder. Wtf? Det är också därför de blev så klent med bilder nedan, och därför inte alla finns med. KUL.)

THIS IS LUDO








AND THIS IS ME... JUST WOKE UP! GOING FOR SHOOOOOOOOOOL HURRY HURRRYYYYYY BUSSEN VÄNTAR INTE

Igår blev jag sminkad på Makeupstore. Detta var ungefär resultatet efter en promenad hem i regnet. 
Okej, det syns ju för fan knappt att jag har smink på bilden? Spec inte att ögonen är skuggade osv.

Det är också anledningen till att jag fottar så lite (bilden). Finner ingen insperation när både sin mobil och digitalkamera tar sådanna usla bilder. Min systemkamera har jag glömt hos min vän sedan Åre-resan.
Jaja, när min älskade systemare är på hemmaplan igen, då jävlar.

Ang. sminkningen blev jag hyffsat nöjd. Är jävligt kräsen och kritisk när det gäller mig själv. Så, a. Ingen höjdare, men helt okej.

Åååh, Pelle! Guuud vad man saknar att vara en liten skitunge till barn när man ser sånt här, haha!
Och Kalle haha <3 .. "Det här ska du inte gjort för intet. Kalle heter jag! Kalle Huggorm, från Upplandsväääääsby!"

(Denna nya kategori är till för mig då jag kan återanvända sådant jag lärt mig, hehe.. men självklart kan ni ta dem om ni så vill)


Användbart i Flash då du vill få knappsystemet att fungera i t.ex hemsidor på webben


var bildNummer:Number = 1

function kollaBildnummer():void{
 next_btn.visible = true;
 back_btn.visible = true;
 if(bildNummer==12){
  next_btn.visible = false;
 }
 if(bildNummer==1){
  back_btn.visible = false;
 }
}
kollaBildnummer();

next_btn.addEventListener(MouseEvent.CLICK, nextImage);

function nextImage(evt0bj:MouseEvent):void{
 bildNummer++;
 bildgalleriBildbyte.source = "bildgalleri/bild "+bildNummer+".jpg";
 kollaBildnummer();
}
  
back_btn.addEventListener(MouseEvent.CLICK, backImage);

function backImage(evt0bj:MouseEvent):void{
 bildNummer--;
 bildgalleriBildbyte.source = "bildgalleri/bild "+bildNummer+".jpg";
 kollaBildnummer();
}
 
  

Gud va dålig upptatering! Bara en massa Tokio Hotel tjaffs.. hehe. Ska bli bättre, I guess. Men just nu finns det bara en sak i mitt huvud och det är faktiskt Milanoresan. Allt inom mig skriker så hjälptlöst om hur jävla mycket jag vill tillbaka. Jag var så lycklig.

Ang. Milano resan kommer "dag-för-dagboken" upp så fort jag har fått resten utav bilderna.

De senaste dagarna? Fan har man gjort.. Bott hos mormor i hela 5 dagar, sjukt mysigt! Gått långpromenader och ätit riktigt goda sallader.
Igår? Hm.. Igår satt vi hemma hos Hanna och slog på stort med dubbla kladdkakor, hehe. Satt och njöt av solen. Vi 5.

Hur jäkla mäktigt ser inte detta ut? Åh, vad jag vill tillbaka!
Känslorna väller över mig som en våg.


(Jag och våran Sverigeflagga till vänster, Charlotte till höger.)
Vi står på andra raden!

Juste, jag har äntligen kirrat Språkverktyg. Så nu är det fritt fram att läsa på både Japanska, Hebreriska, Hinduiska, Ukraniska eller Vietnamiska.. eller vad ni nu känner för. 
Fick nämligen nyss reda på att jag är en ganska så känd storbloggare världen över!! Så kände liksom att, äh.. lika bra att skaffa :)

Sitter här i skolan och pysslar med någon TV-serie uppgigt. Ganska rolig faktiskt! Det går suppaaahh. Dunkar btw TH i lurarna samtidigt så.. känns.. känslosamt.

LOVE AND DEAHT LOVE AND DEAHT DON'T YOU MESS DON'T YOU MESSM WITH MY HEAAAA-AAAART!!!!!!! (8)

Engelskaredovisningen i samband med Mediakunskapen idag gick finemang! Eller.. kunde såklart börjat plugga tidigare på the fact (än dagen innan HEHE) så skulle det ju blivit ännu bättre. Men utifrån våra förutsätningar så är jag fan nöjd.

Slänger in den finaste bild jag kunde hitta på mig själv bara för att fylla ut lite:

Vill ni alla veta vart jag var? Fast de flesta vet dock det vid det här laget hehe.. jag var i Milano. M-I-L-A-N-O!!!!! Bara jag och Charlotte, det var ta me' fan det bästa jag gjort!

Vi var självklart där för TH, hehe. Vad annars? Allt har varit som en dröm, så jäkla overkligt.

Och nu efter mår man så jäkla.. jag vet inte. Går inte att beskriva. Var enda liten cell i hela min kropp bara skriker om att få åka tillbaka och uppleva allt, om och om igen. Tiden gick alldeles, alldels för fort.

Jag saknar allt. Staden, Italienarna, Värmen, Charlotte + alla våra cp-saker, folket i övrigt, Bundis-vakten, pepp-bussen, energin, lyckan, friheten, konserten, TH, bussarna, allt, allt allt. Listan kan göras för jävla lång.

Keep upptate (eller fan det heter?) så kommer dag för dag-boken, wohoo!





                     






Sa jag btw att jag HATAR att vara hemma igen?

(TYVÄRR fotade vi alladeles för lite under hela resan, så blir inte mycket bilder alls. Inga filmer utanför konserten fick vi med oss heller. Synd som fan! Men men.. )

Efter konserten i Stockholm var det dags att möta upp Rosanna i slussen. Haha i t-shirt och liten fattigfilt åkte jag ensam från Globen till Slussen då mina kläder blivit snodda.  Kallsvettig som jag var höll jag fan på att frysa ihjäl i vinterkylan.
Väl i Slussen åker vi vidare hem till Rosanna och laddar upp inför nästkommande dag.. that DAY, again.. åååh! Tåget gick tidigt morgonen därpå och vi sov bara i ett par timmar, pigga som fan haha!

Väl på tåget för att ta våra platser märker vi att vi inte sitter brevid varandra. Men vi tänkte att "äh, kommer det någon som har platsen brevid mig kan den säkert ta Rosannas bokade plats istället. Det brukar ju inte spela någon roll om man ändå är ensam."
Cirka en halvtimma senare kommer en äldre man i sextioårsåldern och ska sitta på stolen brevid mig där Rosanna sitter, vi förklarar situationen och trodde att han ska tycka det är helt ok att sitta på en annan stol. Men icke, haha. Det gick absolut inte för sig! Han skulle sitta just på den stolen, JUST den!!! Så det var bara att acceptera. Så jävla kul när han hade fönsterplatsen också, då man absolut inte har någonting att titta på. Yäy!
Så fick bli att smsa med Rosanna som satt några säten framför mig de resterande 5 timmarna (?) av tågresan, haha. Skämtade om att jag skulle hämnas, sitta och lägga sådanna dära småpysare hela vägen.

Väl framme i Gbg drog vi till vandrarhemmet och lämnade våra saker, sedan vidare till arenan för att börja köa.








Haha, jävla TJOKISAR! En godispåse, ett jävla kakpaket OCH donkenpåsen! Men vi hade så sjukt mysigt. Låg där enrbäddade i vårsolen med allt gott och ciggen i högsta hugg.

Tiden gick och sedan var det dags för insläpp. Vilken skillnad från insläppet i Stockholm!! Inte alls lika bra organiserat och folk verkligen pressade och knuffades. Men kan inte låta bli att tycka det är kul, hehe. Det hör liksom till.

Väl inne i arenan väntade en peppad publik, tiden gick och till sist kom de in. Vilken underbar konsert!











Vi stod med en person framför oss. Men vi var nöjda ändå, de framför var små så det var inga problem att se.  Stod framför Tom, precis som i Stockholm. Åh, så jäkla underbart.
Publiken i Göteborg var galnare än i Stockholm vilket såklart gjorde hela konserten mycket bättre. Fan vad jag älskar trycket. Känslan och energin. Och att stå så nära. Se alla detaljer och de är så perfekta.

Sjukt bra live! Jag och Rosanna började gråta som jävla idioter på Zoom into me och fortsatte att gråta konserten igenom. Vi var så lyckliga.
Haha när konserten är slut upptäcker vi att mina lösögonfransar HÄNGER av endast en liten jävla limklutt längst ut på ögat. Jag hade alltså gråtit loss dom. Haha, så jävla fult! Jag kastar iväg dom och senare ser jag något i Rosannas hår, lösögnofransarna från ena ögat. Fattar inte hur de lyckades hamna där men.



Vi var verkligen helt genomblöta av både svett och vatten (som vakterna hällt i våra munnar, men även från Tom som sprutat ut vatten över publiken) när konserten var slut. Och haha kolla godispåsen vi haft i väskan under konsertetn. Ganska omtumlad...
Vi bestämde oss för att inte äta det men vad blev vår frukost? Åååh, fräsha tjejer.



Rosannas hår efter var också jäkligt fint :)







Dagen efter träffade vi Djairo och Bekhar vilket var mycket trevligt. Ja, sen var det bara att åka hem. Fan va sorjligt när allt är över. Hemresan var till en början bra men när vi mitt i natten var tvungen att byta buss i Jönköping så var det fan inte lika trevligt längre. Först får vi stå och vänta på bussjäveln i hundra år innan den kommer, samtidigt som vi håler på att frysa ihjäl. När den väl kommer tänker vi att "Fan va skönt, en tom buss. Nu tar vi de bästa platserna!!" Men självklart var det PROPPFULL! Jag och Rosanna kunde inte sitta brevid varandra. Jag fick sitta brevid någon tjock svettig utlänning i 40årsåldern och när jag försökte fråga både på svenska och engelska och teckenspråk om ha kunde ta Rosannas plats så vi kunde sitta breve varandra kollade han bara på mig. Fattade inte ett skit. Turistjävel.
Många snarkade ljudligt. Varmt och trångt. Fan va kul!

Sen var vi hemma. Så var det slut och fan vad jag saknar allt.
Så himla kul att göra detta tillsammans med dig också Rosanna! Kunde verkligen inte blivit bättre.

Detta får bli kortfattat, känner att jag vill bli klar med detta så jag kan börja skriva om Milano.

Och ja, huvudfrågan är väl egentligen "Hur var det?" Det var underbart. Allt var underbart. Jag älskar verkligen att köa. Vi började köa sex dagar innan konserten och det var värt var enda sekund. Så mysigt! Jag älskar när folk är så angagerade, att all är där för samma sak. Att alla har samma intresse. Tokio Hotel.

Konserten var helt fantastisk! Att se dessa fyra killar som betyder så otroligt mycket framför ens egena ögon, göra det de älskar.. den känslan är oslagbar.

Vi stod allra längst fram vid staketet på Toms sida. Så häftigt!

Måste föresten också stolt meddela att jag hade könummer 12!!!!

Haha, okej.. lite pinsamt men vafan! Detta är i alla fall ett ljudklipp inne i arenan då vi väntar på att de ska börja. Står och peppar och försöker få igång en ganska så lam publik. (Publiken under hela vistelsen i arenan var INGENTING jämfört med Milano!!)



















(Ni kan ju försöka föreställa er hur jag mådde samma sekund som TOM stod precis framför mig och sprutade vatten utöver oss hehehe)



(Och att ha Tom framför sig under detta gittarsolo var ju inte helt fel det heller heheheh...)




Allt var så lksjksldaslkhfaölksdjfla!  Och Bill, Bill.. vad ska man säga? Han växer bara mer och mer i mina ögon för varje gång jag ser honom.

Dålig upptatering de senaste dagarna, jag skyller på att jag inte varit hemma. Nu sitter jag i alla fall i skolan och strular med någon flash-animation i sammarbete med Matten. Och fy fan va tråkigt, fattar inte ett skit. (PGA att det är Matte i skiten. Annars är ju flash roligt!)

Igår? Hm.. Efter att dagen börjat med en härlig vårpromenad och allt för många telefonsamtal träffade jag Sanna och Linnea en liten stund vid Globen. Hemskt sorjligt (för ca en och en halv månad satt vi där och köade för väldens finaste pojkar)..

Strax efter det mötte jag upp the one and only.... REBECKAAAAAAA! Och ni vet Sebbe? A, den såg vi. Haha, fan va man grät! Speciellt Rebecka. Den va bra och väldigt.. realistsk. Jättehemsk.

Du kan få komma hem och bo hos mig om du vill Sebbeeeee =(







Efter bion hamnade vi på Donken och fick sällskap en snabbis av Rebeckas budyy Iris och hennes vän. De skulle se Shutter Island och de slutade med att även jag och Rebecka såg den.. Två bio på varandra, varför inte liksom? Hehe..

Och vad ska man då säga om den filmen? Vart ska man börja? Fan den mest röriga, svårfattade film jag sett. Eller, nae.. där överdrev jag. Men ni fattar.
Haha, jag var ju i alla fall hel-lurad genom HELA filmen.. det var inte förän på slutet jag förstod hur allting hängde ihop, och då förstod man även hur man kan bli så psysiskt sjuk. Förstår hur de tänker liksom, varför de blir som de blir. Väldigt intressant! Och, hemskt.. See it! Väldigt bra.

Slänger in några bilder från Shutter Island också, när jag ändå är på G!
Vi börjar med en frän på damen nedan..

Snälla, jag ber för allt i världen. Snälla, snälla, snälla.
Om detta också sabbas kommer jag aldrig, aldrig, aldrig kunna förlåta mig själv.

Känslan jag har nu går nog inte riktigt att beskriva över ord.. Hur fan kunde man tack nej till en sådan här jävla chans? Vi hade fan inget att fundera över, men ändå så tvekar vi!? Och nu är det för sent.

Hade vi inte varit så jävla dumma i huvudet hade vi nu varit på väg. De hade helt klart varit än av de lyckligaste stunder i mitt liv. Fan ta mig, fan ta oss, fan ta allt..

Fy fan. Pallar inte. Får panik. Hur fan ska vi göra?

Är hemma hos Rebecka, trött som fan. Tänkte sova lite men nej då kommer kissarna o stör. Arg. Nej, men.. fick i alla fall sova i en timma haha! FAN va skönt.

Dags att göra sig fin, om ett par timmar drar vi ut och gör Stockholm osäkert! Haha