That Day. Idag åker vi!
Innan planet gick hann vi med frukostmackor, pannkakor, skriva ut flygbiljetter och åka till Rusta för att köpa de stora Sverigeflaggorna. 
 Vi var i god tid vid flygplatsen. Verkligen i god tid. Incheckade och klara, två timmar innan? Vi satte oss och väntade. Charlotte var nervös och rädd inför flygningen, funderade ständigt på att skita i allt. Haha! Känslan jag hade när vi satt där minns jag fortfarande så väl. Jag var så otroligt glad, förväntansfull och DAMN så peppad!

Tiden gick och det var dags att ställa sig i kön. VIP-kön, oyeah. Dock inte så flashigt som det låter ;) Allt för att vi skulle få så bekväma platser som möjligt för Charlottes flygrädsla.
Haha minns så väl våra disskusioner fram och tillbaka
Jag: "Nej vi kommer inte störta."
Charlotte: "Det är ju storm ute!! Se så det blåser!!"
Nej, Jo, Nej, Jo, Nej, Jo! Fram och tillbaka. Jag med alla mina övertygande knep jag kunde komma på.

Men gissa vad? Med sönderklämd hand gick lyftet bra och vi var i luften! In heaven påväg mot... MILANO! Bokstavligen.


                                 


På planet underhöll vi oss genom att... filma, fotta, äta, äta, äta, lyssnade på musik, äta, äta, äta.
Och vad gjorde vi mer? Jag minns inte så många detaljer. Men jag kan garantera att vi med säkerlighet var lika störda som vi brukar när vi är tillsammans. Men det bästa av allt, vi var ju ändå påväg till Milano..

      

Efter att flygit över havet och fashinerats över alla dessa mini, mini båtar kom det större grejjer att fashineras öveer. BERG! Herregud, hur kan man fashineras över båtar och berg? Jag vet inte.

      
     
    
      

Vi gör entré
Dags för landning och dags för störta-störta inte-diskussionen igen. 
Men även landningen gick bra och that moment.. that moment då vi gick ner för trapporna och stod på Itailens mark. Det glömmer jag aldrig. Vilken lycka.. Det var helt vindstilla, solnedgång och ljummet.
  Helt inne i that moment sprang jag runt med systemkameran i högsta hugg. Vad ska man säga? I trans? Haha... En lite småsur gubbe fick säga till mig att gå. Efter 5 sek hade jag redan glömt det och var uppe med kameran igen. Flygplatsgubbens tanke - TURISTJÄVEL!!!

   

   
Och ja? Vad nu? Inne i själv Bergamo flygplats funderar vi på vart vi ska spendera natten. Planerna var att ta sig till arenan på en gång för att så snabbt som möjligt få könummer.
  Efter att ha virrat runt en stund på flygplatsen och suttit i en rörig disskusion med växla-pengar-killen gick vi för att köpa våra biljetter till flygbussen som skulle ta oss till Centralstaion i Milano. Bussen var full med massa gaggande Italierna och där satt vi, långt bak i bussen och försökte komma på en bra plan inför kvällen.

Ciao Bella, El Centralo!
Efter ca en timme var vi framme vid Centralen, vi klev av och skulle ta ut Charlottes resväska ur bagageutrymmet. Men vad fan!? Borta! BORTA!! Vi får smått panik och börjar kolla runt omkring oss. Då ser jag något. Väskan!! VAD FAN!?!?! Hahahaha.. väskan var på rull! Någon rackarns italienare hade tagit den!! Jag börjar springa hojtande efter honom. Jag lyckas få stopp på honom och yes - vi fick tillbaka vår väska från en väldigt förvirrad äldre man. Tur!
  Vidare in i själva Centralen. Gigantisk! Där virrade vi runt ett bra tag och pratade med folk hit - folk dit. Och det hade redan slagit oss hur verkligen (ursäkta men..) USLA Italienare är på engelska! Till slut insåg vi att det var väl lika bra att bege sig tillbaka till flygplatsen och sova där. Det började bli sent och vi vågade inte krångla med resvägen mitt i natten. Så ja, tillbaka till Bergamo. 
 Med vår låga budget skulle det svida ganska rejält i kosingen med att betala dessa flygbussbiljetter - igen! Med alla mina bästa knep försökte jag få busschaffören att inse att vi bara måste få åka gratis. Haha och det bästa var att han missuppfattade imprecis allt vi sa. Men ja.. den långa disskusionen med denna knackiga engelska lönade sig.. vi fick åka två på en! WHohooo!

Tillbaka på Bergamo flygplats
Nå? Vart fan ska vi sova? Vi tyckte nämligen det kändes lite obehagligt att sova helt öppet i den stora hallen.. Så - vad är lösningen om man då slår Johanna och Charlottes kloka huvuden ihop? JO, WOLLAH!! Ni förstår.. vi hittade ett skötrum. Och i skötrummet finns det såklart ett sköbord vilket är ungefär samma sak som en mini-säng. Så ja, perfekt tänkte vi! Men ett problem.. de stod inte riktigt som vi ville. Vi började möblera om, placerade skötbordet i ett hörn och började bädda. Upp med filtar och annat mys. Ungefär såhär såg det ut:


                    
  
                    
                                                      (Som ni förstår och säkert ser - vi fick ligga jäkligt ihopklämmt på detta lilla bord)

Dinnertime
Och fan, egentligen åt vi inte så mycket på planet. Lite choklad, lite chokladbollar. Så dags för middag kanske? Och vad var klockan.. 12? Smörgåsar hemifrån hade vi med oss. Och shit, jag minns fortfarrande denna ljuvliga smak! Haha, vi var utsvultna men samtidigt gällde det att tänka smart. Inte mycket pengar - däför vara sparsam. Tänkte därför äta halva mackan - spara resten. Vi åt allt i alla fall. 


                                      
                    
                                         
                                                                                                        
Och denna natt...
..ja, vad ska man säga? Haha! Vi släkte ner och sov JÄVLIGT trångigt. JÄVLIGT trångt! Haha herregud.. vi tappade nog båda räkningen av hur många gånger vi fick byta ställning för att dämpa blodstoppet på olika vis - och vi tappade ännu mer räkningen på hur många gånger vi väktes av att granntoaletten gästades av allt för kissnödiga italienare..Italienare som dessutom ville tvätta händerna och där med - torka händerna. Satans jävla fläkthelvette!! Vad den LÄT!!!
  Men jag kan säga att vi hade trots allt mycket roligt i vårt lilla provisoriska hotellrum. Och fan, det var riktigt mysigt!! Hehe jag, till skillnad från Charlotte fick en del sömn. Jag sov faktiskt... HELT OKEJ!

Det hela var lite speciellt kanske.. och komiskt. Men och andra sidan? Det är ju vi.

Oj juste.. ett sista tillägg:
Efter att ha legat där och lyssnat till denna härliga fläkt hörde vi att de började städas på granntoaletten. Detta fick oss att ana att flygplatsen kanske höll på att stänga. I halv panik kastade vi snabbt ihop våra saker och.......... Fortsättning följer i Dag 3 hehehehhehe

Untitled from Charlotte Lindén on Vimeo.