Klantarsel som jag är har jag skadat foten och hoppar runt på kryckor, inte så smidigt alltså. Tänk er på tunnelbanor, bussar, trappor, RULLTRAPPOR och allt som kommer i sin väg, på ett ben. Det stavas inget annat än k-a-t-a-s-t-r-o-f.  Det är svårare än vad det låter, jag lovar!

Men har jag inte världens finaste vän? Hon möter mig i slussen kl. 8 på morgonen och vinkar av mig kl. 8 på kvällen. Hon har då bokstavligen förfölt mig hela dagen. Hjälpt mig över allt. Till och med hos frisören där jag satt i tre timmar, TRE TIMMAR!! Haha stackaren satt helt ensam.

Det där va då en klen förklaring, hon hjälpte bra mycket mer än så. Hur fan skulle jag klarat mig annars? Haha, ni skulle sett mig! Fara påväg.